Ursprungsland: USA
Ursprungligt användningsområde: Släd-/frakthund i arktisk miljö
Nuvarande användningsområde: Släd-/drag-/frakthund/friluftshund,
aktiv familjebrukshund
FCI-standard N°: 243
FCI-klassifikation: Grupp 5, sektion 1 nordisk slädhund
Grupptillhörighet: Grupp 5, spetsar och raser av urhundstyp
Alaskan malamute är inte en enmanshund och den vill ogärna lämnas ensam. Den trivs bäst i flock och med sin familj. Det är en lättlärd ras, men envis och egensinnig och ledsnar fort på upprepade moment vilket innebär att malamuten jobbar inte utan att få en bra lön för mödan. Belöningsbaserad inlärning är den bästa metoden för att träna en alaskan malamute. Rasen är ofta högljudd och pratglad. Talar gärna högt och tydligt om när någon kommer, men saknar vaktegenskaper. Det är en social, vänlig, lojal och hängiven hundras som i första hand är en drag/frakthund som ska kunna gå långt med tung last med ex släde eller klövja tillsammans med sin flock i den arktiska fjällmiljön. Aktivitetsnivån är medel till hög och rasen kräver därför oftast gott om fysisk aktivering och att mestadels få umgås med sin flock/familj för att inte utveckla oönskade beteenden.
Rasklubben framhåller att målet med aveln är att malamuten skall fortsatt kunna utföra samma arbete som dess förfäder.
Historia
Hunden har genom populationsgenetisk forskning kunnat dateras ca 35000 år tillbaka i tiden. Vid utgrävningar på ryska Zjochovön i Östsibiriska havet har man både funnit 9 500 år gamla hundben och rester av slädar. Analys och jämförelser av benen med “moderna” arktiska slädhundar (Siberian husky, grönlandshund och alaskan malamute) visar på en gemensam härstamning.
Rasen alaskan malamute kan genetiskt, tydligast spåra sitt ursprung till de hundar som kom till nordamerika för ca 2000 år sedan, med ett inuitfolk från Sibirien, Detta folk bredde ut sig längs Nordamerikas kustlinje, ända till Grönland,under 1000 BP (ca 1000-talet). Inuiternas snabba expansion tillskrivs delvis deras användning av umiaken och kajaken för sjöresor, och hundsläden för användning på land och is. Inuiternas draghund i NV Alaska (runt Kotzebue) är förebild till dagens alaskan malamute. 
I slutet av 1800-talet utbröt den stora guldruschen i Alaska vilket ledde till en stor efterfrågan på drag- och frakthundar samtidigt som alla möjliga (och omöjliga) hundraser blandades med varandra. Detta gjorde att inuiternas ursprungliga hund av malamute-typ blev allt ovanligare.
Under 1920-talet startade ett projekt i USA där man samlade in de hundar som motsvarade bilden av inuiternas drag- och frakthund. Hundarna, som blev basen till dagens alaskan malamute, var sex eller möjligtvis sju hundar. En var grönlandshund, resten kom från Kanada; Yukon och Labrador. Dessa och deras avkommor avlade man vidare, för att få fram dagens alaskan malamute. Genetiskt kallas dessa malamuter Kotzebue typ/linje. Även om uppfattningen varierat av hur rasen skulle se ut, så eftersträvades energiska, starka och bra fungerande slädhundar. År 1935 erkändes alaskan malamute som ras av Amerikanska kennelklubben och FCI. En person som har haft stor betydelse för detta arbete var Eva B. Seeley,
som ägnade större delen av sitt liv till att arbeta med och för polarhundar.
Under 1930- och 40-talet använde Admiral Byrds alaskan malamutes på sina polara expiditioner.
På 1940-talet öppnades stamböckerna för alaskan malamute igen, och hundar av en blodslinje kallad M´Loot blandades in. Också en tredje blodslinje, Hinman-Irwin, blev registrerad.
Den första alaskan malamuten kom till Sverige 1976. Under 80-talet importerades sedan fler hundar från Norge, vilket till stor del är grunden i Sveriges avelsbas. Idag befinner vi oss omkring 35 generationer från de första individerna i den Skandinaviska avelsbasen. Först under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet började svenska uppfödare ta in nytt blod från andra länder, exempelvis USA och England.
Alaskan malamuten anno 2022
Alaskan malamuten ska fortfarande kunna utföra samma jobb som deras förfäder, dra tunga slädar över långa sträckor i snö och kyla. Det är en kraftfull, intelligent och självständig hund där mycket av ursprungshundens drag är bevarade. Alaskan malamuten är en vänlig, tillgiven hund som är lojal mot sina familjemedlemmar. Målet med rasklubbens avelsinriktning är att malamuten fortsatt ska kunna utföra samma arbete som dess förfäder samt bevara deras viktiga polara egenskaper, exempelvis pälsen.
RAS
Enligt Svenska Kennelklubbens (SKK) beslut från 2001 ska alla svenska rasklubbar ha en rasspecifik avelsstrategi (RAS). Syftet med RAS är att bevara rasen i enlighet med dess ursprung, historia och rasstandard. Det innebär att detta dokument presenterar särdrag och egenskaper, positiva som negativa, som formats av alaskan malamutens historiska livsmiljö och användningsområde fram tills idag.
RAS revideras/uppdateras i denna stund och publiceras så snart det är godkänt av SKK. Föregående RAS finner ni här:
Rasstandard
Vad krävs av dig som ägare? Hur mycket motion behöver malamuten ha? Passar jag som malamuteägare?
Malamuten en fantastiskt familje- samt turhund som man kan använda till många olika saker, men man får inte glömma ursprunget. Malamuten är en självständig, stark, seg, uthållig och envis draghund gjord för att springa långa distanser, med tunga slädar i arktiska miljöer. Man måste givetvis inte köra drag med sin malamute för att den ska må bra utan det går ofta att få hunden nöjd ändå så länge den får utlopp för sitt rörelsebehov i form av fysisk aktivitet. Dock kan vi inte förbise att drag är en egenskap som är framavled under mycket lång tid och ett relativt enkelt sätt att ha roligt tillsammans och att få din hund (och dig) lycklig.
Det är svårt att säga exakt hur mycket motion en malamute kräver eftersom alla hundar är individer och sen är de lite beroende på vilken uppfödare hunden kommer ifrån. Hur som haver skall man i alla fall räkna med att malamuten behöver tyngre fysisk träning minst tre gånger i veckan. Med tyngre fysisk träning räknas inte vanliga koppelpromenader i kvarteret utan mer krävande arbete som drag, klövje, löpning, simning, etc. Det är alltid bra och till fördel att stimulera malmuten mentalt och detta kan göras i form av spår, balans, lydnad, klicker eller något annat som gör att hunden får tänka och koncentrera sig.
Som med all träning, börja försiktigt och ha kul med din valp/unghund och ställ inte för stora krav. Kroppen växer hela tiden så man ska vara försiktig med att belasta hunden för tungt innan den har fått bra muskulatur och blivit tillräckligt gammal. Men det är fortfarande väldigt viktigt att låta sin valp få använda kroppen, ett bra
sätt är att låta valpen strosa fritt i skog och mark, klättra över och under saker för att bygga stabilitet i muskler, leder och ligament. Valpen och unghunden behöver socialiseringstränas precis som alla andra hundraser för att vänja sig vid allt den kommer uppleva under sitt vuxna liv. Malamuten är vuxen och färdigbyggd vid cirka tre års ålder. Dock är de bra att i tidig ålder förstärka dess driv och rörelseenergi då den bär på en stor iver och tycker att allt allt allt är roligt. Det är viktigt att börja trycka på knapparna redan nu och börja exempelvis lära valpen innebörden av drag och att arbeta i selen genom att låta den dra trasa/filt i 15-20 minuter några gånger i veckan. Utveckla sedan träningen med tiden hunden blir äldre. Kom alltid ihåg, det absolut viktigaste av allt är att ha roligt. Vill man ha hjälp med att komma igång kan man ta kontakt någon i styrelsen, sin uppfödare (bör ha kunskap om detta) eller åka på dragträffar. Sådana anordnas både av rasklubben, SPHK och enskilda medlemmar vilket annonseras om på hemsidan men även via våra sociala kanaler som instagram (sphkalaskanmalamute). Förutom att lära sig mer om hur man kan dragträna så är det trevligt att träffa andra likasinnade med polarhundar.
Frågor eller funderingar, tveka inte att ta Kontakt med någon i styrelsen!
Uppdaterad 2202-04-03