Ursprungsland: Grönland
Hemland: Danmark
Användningsområde: Slädhund
FCI-klassifikation: Grupp 5, sektion 1 Utan arbetsprov (För nationellt championat i Sverige krävs dock arbetsprov)
Bakgrund/ändamål: Grönlandshund är en av världens äldsta hundraser och har sedan urminnes tider använts av inuiterna för transporter och jakt. Bruksegenskaper som robust styrka, uthållighet och tålighet har varit avgörande i avelsarbetet även om tilltalande exteriör har fått en viss betydelse. Med sin robusta natur passar grönlandshunden friluftsmänniskor. Det är en utmärkt hund för fjäll- och skogsvandringar då den kan bära eller dra packningen.
Helhetsintryck: Grönlandshunden är en mycket stark polarspets och skall vara byggd för uthålligt och påfrestande arbete som slädhund under arktiska förhållanden. En viss variation i storlek tillåts så länge det inte påverkar arbetsförmågan eller den exteriör harmonin.
Viktiga måttförhållanden:
Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd skall vara ca 10:11, d.v.s. kroppen skall vara svagt rektangulär. Tikar får vara något längre i kroppen.
Uppförande/karaktär: Grönlandshunden kännetecknas främst av sin energi, mentala styrka och oräddhet. Rasen är en passionerad och outtröttlig slädhund. Mot människor, även främmande, är den vänlig och som brukshund tyr den sig inte till någon särskild förare. Rasen lämpar sig inte som vakthund. Vid säl- och isbjörnsjakt visar grönlandshunden stor jaktinstinkt.
Huvud
Skallparti: Skallpartiet skall var brett och svagt välvt; bredast mellan öronen.
Stop: Stopet skall vara tydligt, men inte skarpt markerat.
Nos tryffel: Nos tryffeln skall vara stor och till färgen mörk i harmoni med pälsfärgen. Hos gyllenröda individer är nos tryffeln ofta leverfärgad. Under vintern kan nos tryffeln bli köttfärgad, s.k. vinter näsa.
Nos parti: Nos partiet skall vara kilformat och kraftigt, brett vid roten och gradvis avsmalnande utan att vara spetsigt. Nos ryggen skall vara rak och bred från stop till nos tryffel.
Läppar: Läpparna skall vara tunna och strama. De skall sluta väl an mot de mycket kraftiga tänderna.
Käkar/tänder: Käkarna skall vara kraftiga med regelbundna, sunda och starka tänder. Sax bett.
Ögon: Mörka ögon är att föredra, men en ögonfärg som svarar mot pälsfärgen accepteras. Ögonen
skall vara lätt snedställda, varken djupt liggande eller framträdande. Uttrycket skall vara frimodigt
och oförskräckt. Ögonkanterna skall vara åtliggande.
Öron: Öronen skall vara tämligen små, trekantiga med rundad spets och skall bäras styvt upprättstående.
De skall vara mycket rörliga och uttrycksfulla i sina olika ställningar.
Hals: Halsen skall vara mycket stark och ganska kort.
Kropp: Kroppen skall vara stark och ganska kompakt med en längd som endast något överstiger mankhöjden.
Rygglinje: Rygglinjen skall vara plan eller endast lätt fallande.
Rygg: Ryggen skall vara rak.
Ländparti: Ländpartiet skall vara brett.
Kors: Korset skall vara lätt fallande.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup och bred; rymlig, men inte tunnformad.
Underlinje: Buk linjen skall följa bröstbenet. En svagt uppdragen buk linje kan dock accepteras.
Svans: Svansen skall vara högt ansatt, tjock och buskig. Den skall bäras i en båge eller löst rullad över ryggen.
Extremiteter
Framställ: Frambenen skall sedda framifrån vara helt raka med kraftig muskulatur och grov benstomme.
Skulderblad: Skulderbladen skall vara måttligt tillbakalagda.
Överarm: Överarmarna skall vara raka och kraftiga, något kortare än skulderbladen.
Armbåge: Armbågarna skall ligga väl an mot kroppen, men medge fria rörelser.
Underarm: Underarmarna skall vara raka och starka.
Handlov: Handlovarna skall vara starka och elastiska.
Mellanhand: Mellanhänderna skall vara starka, spänstiga och sedda från sidan endast svagt snedställda.
Tassar: Tassarna skall vara tämligen stora, kraftiga och rundade med kraftiga klor och trampdynor.
Bak ställ: Bak stället skall vara mycket muskulöst med kraftig benstomme och måttliga vinklar.
Bakbenen skall sedda bakifrån vara helt parallella.
Lår: Låren skall vara kraftiga och mycket muskulösa.
Has: Hasorna skall vara breda, starka och måttligt vinklade.
Tassar: Som framtassarna.
Rörelser: Det är mycket viktigt för en slädhund att ha ett trav som är effektivt, harmoniskt flytande och outtröttligt. I utställningsringen skall hunden visas med löst koppel i måttligt trav
för att visa god räckvidd fram och bra påskjut bak. Sedd framifrån i skritt rör sig
grönlandshunden inte i ett spår men allteftersom farten ökar rörs benen gradvis alltmer inåt tills tassarna följer mittlinjen.
Päls
Pälsstruktur: Pälsen skall vara dubbel, d.v.s. en mjuk under ull och ett tätt, rakt
och grovt täckhår utan lockar eller vågor. På huvud och ben skall pälsen vara ganska kort, på kroppen längre och fylligare. Pälsen skall vara lång på undersidan av svansen vilket ger den ett buskigt intryck.
Färg: Alla färger är tillåtna, enfärgade såväl som flerfärgade, med undantag av albinos som skall diskvalificeras.
Storlek/vikt:
Mankhöjd: Hanhund: 60 cm och däröver
Tik: 55 cm och däröver
Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
• tunn benstomme
• låg ställdhet
• skygghet
Allvarliga fel
• lång och mjuk päls
Diskvalificerande fel
• aggressivitet eller extrem skygghet
• albinism
• olikfärgade ögon
• blå eller blå fläckiga ögon
Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter
som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen