Varje månad presenteras en intervju med en av samojed klubbens medlemmar på vår hemsida. Syftet är att synliggöra våra medlemmar och skapa större närhet/kontakt i vår rasklubb.
Namn, ålder och var bor du?
Annica Uppström, bor i Välje (Jämtland) och är glad över att snart fylla 55 år.
Hur kommer det sig att du har rasen samojed?
Att det blev en samojed är egentligen en slump. Vi ville ha en tålig hund som kunde följa med på alla möjliga friluftsaktiviteter och fick tips om rasen, och den första samojeden kom till oss från kennel Great 1983.
Hur många hundar har du idag och hur aktiverar du dem?
Vi har haft förhållandevis många samojeder, och under flera år fanns mellan 10-14 hundar av rasen hemma på kenneln. Totalt har vi haft 28 samojeder, och man slås verkligen av att alla är olika individer med olika egenheter. Aktiviteten har varit inriktad på drag, och det har blivit många tävlingar och fjällturer genom åren. Den första längre tävlingsdistansen var P-löpet i Norge 1993, en distans på 100 km. Vi tränade mycket inför den tävlingen, hundarna hade tränats 150 mil den säsongen innan de stod på startlinjen, vilket var tufft som boende i Uddevalla med heltidsjobb. I Norge hade tävlingen körts under många år, den var t.o.m. betydligt längre tidigare, men det fanns inga svenska samojeder som deltagit. Tävlingen gav mersmak, och för Nisses del blev det fyra P-löp med samojederna och själv har jag kört samma tävling två gånger. Varje gång har det varit en underbar känsla att se hur hundarna klarar av uppgiften, och när man står på släden under så många timmar hinner man fundera mycket om rasens dragegenskaper, vad pälsstorlek, kroppslängd, tassar etc. har för betydelse.
Idag har vi bara en samojed, Nordvikens Yelena som blir 9 år i höst. En härlig tik med ett underbart temperament som är med på det mesta som vi hittar på.
Har du några förebilder inom rasen?
Under alla år har vi haft mycket kontakt med våra uppfödare, dvs. de som födde upp våra två första hundar Great Rimskij (Elga Carlsson) och Jalmals Belosova (Jens Lundblad och Lisbeth Jonsson). Denna kontakt har varit ovärderlig, och det har blivit många intressanta och givande diskussioner om rasen med dem. 1998 kom vi i kontakt med Don Duncan från USA. Vi var på Amerikanska samojedklubbens specialutställning och Don skulle hålla föredrag om sin upplevelse under tävlingen Race To The Sky, en tävling i Montana på ca 560 km. Det var mycket lärorikt och inspirerande att lyssna till Dons berättelser, och vi fick en väldigt fin kontakt med honom som har resulterat i en lång vänskap. Han har, med bl.a. 5 samojeder från oss, genomfört The Serum Run i Alaska vid två tillfällen, och eventuellt ska han berätta om detta vid årets Specialutställning i Oregon i oktober.
Bästa polarhundsminne eller upplevelse?
Det är väldigt, väldigt många minnen som man har efter 33 år med rasen. Ett av alla är när jag 2004 körde Polardistans 160. Det var första gången jag skulle köra en så lång distans själv på fjället, och hade en strategi hur det skulle gå till. Vid bangenomgången berättade arrangören att distansen var längre än utlyst, så nu hade jag istället 185 km att genomföra tillsamman med hundarna vilket förändrade mina planer. När vi tillryggalagt ca 120 km valde jag att slå läger för natten. Det var ganska varmt, och när allt bestyr med hundarna var avklarat beslöt jag mig för att lägga liggunderlaget direkt på snön och sova under bar himmel. Väl i sovsäcken började det regna (!) och jag bestämde mig för att slå upp tältet. Jag kröp in, ner i sovsäcken och somnade direkt. Sedan sov jag, lite för länge visade det sig, och då jag vaknade insåg jag att jag skulle varit iväg tre timmar tidigare… Att försova sig mitt under pågående tävling är ju mindre bra. Nisse retar mig fortfarande för detta, men vad ska jag säga, det var skönt att sova helt enkelt…
Ett annat väldigt härligt minne är när vi 2001 var i Österrikiska Annaberg och körde sprint-VM för renrasiga polarhundar. Detta äventyr krävde en mycket lång och noggrann planering, inte mins när det gällde vaccinationer och införseltillstånd av hundarna. Det skulle ju även bli en lång bilresa för både oss och hundarna. Invigningsceremonin kom med pompa och ståt ackompagnerad av en härlig blåsorkester i äkta tyrolermundering. In på arenan tågade mushers och handlers efter sin nationsskylt, flagga och med fackla i handen. Filmkameror och publik i tusental bejublade vår inmarsch, och när speakern deklamerade att “här kommer delegationen från Sverige” följt av publikens jubel händer något märkligt. Som på film så ser man sin hand lyfta och vinka till publiken och TV-kamerorna. Detta är sant, och en mycket lustig upplevelse. Det kändes som en OS-invigning! Före oss var den jättelika italienska delegationen, och efter oss kom den lika vältaliga spanska. När de frågade om vi gått fel/vart våra övriga tävlande var kändes det både ensamt och högtidligt att svara: vi är bara två.15 år senare, är det fortfarande inget svenskt samojedekipage som åkt ut i Europa och tävlat, och jag kan verkligen rekommendera att göra denna satsning som blev en upplevelse för livet.
Vad gör du/ pratar med hundarna om när ingen ser eller hör dig?
Hemligheterna som jag pratar med hundar om berättar jag inte här ;-). När jag är ute och kör släde händer det väldigt ofta att jag sjunger, speciellt om distansen är lite längre. Hundarna verkar bli uppmuntrade och jag hittar ofta på lite texter på en banal melodi där jag inkluderar hundarnas namn.
Har du några framtidsplaner och mål för hundarna och dig själv?
För egen del så håller jag på att utbilda mig som gruppdomare för grupp 5, något som är väldigt spännande. Jag är oerhört ödmjuk över de uppdrag jag får och ser bl.a. fram emot att döma vid årets Samoyed Specialty i USA, en utställning som en gång per år flyttar runt mellan de amerikanska staterna, och vi har själva besökt den vid tre tidigare tillfällen.
Har du någon polarhundsbok, film, tv eller internet som du vill rekommendera till
andra rasfantaster att ta del av?
Det finns inte så många böcker om rasen, och mig veterligt inga nyutkomna, men jag kan rekommendera en icke rasbunden bok som heter Winterdance. En bok full av humor ur en hundkörares perspektiv skriven av författaren Gary Paulsen.
Har du någon egen hemsida eller blogg där vi kan läsa mer om dig och dina hundar?
Vår hemsida har adressen nordviken.nu. Titta gärna på fliken “Samojed” och vidare på bildspelet och “Historiskt viktiga samojeder”. Där kan man gå vidare till vår gamla sida som inte kan uppdateras längre men som innehåller mycket information. Lite kuriosa är att den gamla sidan är en del av Internetmuseum.se där man säkerställer att en viktig del av den svenska internethistorien bevaras för framtiden.
