Att vandra i skog och fjäll med klövjehund kan vara mycket trevligt både för dig och hunden. Jag skriver kan, eftersom det beror på hur man lägger upp det hela. Det är som med allt annat viktigt att komma igång på rätt sätt. Här kommer några tips utifrån mina erfarenheter.
Hunden.
Ovan belastning.
Att bära klövjeväska belastar hundens leder, senor och muskulatur på ett helt annat sätt än att dra i en sele. Hur många mil hunden än har i benen efter vintern, så är det ett måste att träna hunden särskilt för att bära, om du planlägger att göra en flera dagars vandring med klövjeväska.
Ålder.
Dessutom är det viktigt att vänta tills hunden är något så när färdigväxt. Man brukar rekommendera att vänta tills den är minst 2 år, stora hanar som utvecklas sent kan det vara klokt att vänta ännu längre med innan man belastar dom med vikt i väskan.
Kondition.
En annan viktig faktor är hullet på hunden: efter vintern består många draghundar av mest muskler, skin och ben. En sådan hund löper utan tvekan stor risk att få skav hur väl tillpassad väskan är.
Der är med andra ord ingen god idé att starta ut på sommarens fjälltur med en mager hund som förväntas bära sin egen mat och lite till. En fet och otränad hund är självklart lika fel som en mager.
Träning.
Att träna inför klövjeturen är faktiskt mycket enkelt, förutsatt att du brukar promenera med dina hundar. När du har införskaffat en väska av bra modell, (det kommer jag till senare) provar du väskan under lugna former och tar en promenad. Är hunden ängslig över den nya utstyrseln får du kosta på den lite uppmuntran i form av godis och beröm. Är hunden fullvuxen kan du redan vid andra turen börja belasta den med vikt. Jag brukar ta pet-flaskor fyllda med vatten. Det är viktigt att väskan inte ligger snett på hunden, så var noga med att fördela vikten lika i båda sidor. För att fylla ut väskan lägger jag i regnstället, en del i varje sida, så lär hunden sig att den har blivit bredare när den ska ta sig förbi träd, stenar eller andra hinder som kommer i dens väg.
Öka på vikten gradvis, börja med en 1 eller ½ liter i varje sidoväska.
Hur snabbt och mycke du ska öka får du bedöma utifrån din hunds fysik och storlek. Lasta inte ”ner” hunden, det här ska vara ett nöje både för dig och för jycken. Förr sa man att en hund kan bära halva sin vikt, min erfarenhet är att så stort lastbehov har jag sällan, plus att risken för att hunden får skav och andra skador ökar med vikten.
Mina hundar brukar få bära sin egen mat, kedja, kök, bränsle och eventuellt lite av min proviant, vikten brukar ligga mellan 5 till 10 kg på mina tikar som väger ca. 28 kg.
Utöver belastning på muskulatur, leder osv. så finns det en risk för slitage på tassarna, då belastningen ökar även på dom. Därför är det lika viktigt som på vintern att hunden har tåliga tassar, något som man uppnår med träning på varierat underlag och torra, rena hundgårdar.
Speciellt när man vandrar i högfjället kan slitaget på tassarna bli stort då underlaget oftast består av sten, grus och torkad mossa och ljung.
Hur går jag med hunden?
Låt aldrig hunden springa lös med klövjeväskan. Smiter den kan den fastna och skada sig, dessutom kan den förstöra eller tappa den dyrbara väskan med sitt oumbärliga innehåll.
Jag föredrar att hunden går bak mig, inte plats, för då trycker den med väskan mot mitt ben. När jag har hunden bakom mig bestämmer jag tempot själv och det blir lättare att hålla balansen efter stigar, över spångar och broar. I branta uppförsbackar får hunden som oftast gå före och dra. Kopplet fäst i ett tolkbälte eller också kan man fästa i avbäringsbältet på ryggsäcken. Det är skönt att kunna ha händerna fria när man går med packning. Tycker du inte det spelar någon roll om hunden drar dig så kan du låta den gå före dig. Det finns även väskor i handeln med ringar på varje sida bak för att fästa ett dubbelkoppel så hunden kan dra som i en sele. Har du hunden kopplad i halsbandet, så är det viktigt att det inte kommer under väskan eller bröstremmen.
Klövjeväskan
Det finns ett antal olika modeller på marknaden varav de flesta är av bra kvalitet. Det som kan skilja dem är material och lite i konstruktion.
För att välja en bra väska till din hund är det viktigt att veta hur det är tänkt att väska ska fungera.
Klövjeväskan består av två väskor som är förenad med varandra med ett tygstycke som går över hundens rygg (ryggstycket). Den är antingen sytt i nylonväv, cordura eller kraftig bomull. Nylon eller cordura är att föredra eftersom väskan alltid riskerar att bli blöt. Varje väska kan med fördel vara försedd med ett snörlås eller blixtlås. Jag föredrar snörlås eftersom det inte lika lätt går sönder och är lättare att reparera om olyckan skulle vara ute.
Hunden ska bära med frambenen och manken och inte med ryggen, därför är det viktigt att väskan inte går långt bakom manken och att den är djupare i framkant.
Väskan ska ha ett stadigt ryggstycke, sytt i ett stycke och gärna förstärkt med stoppning så det inte ”korvar” sig när hunden går i utförsbackar och väskan glider framåt.
Det är bra om väskan hat två bukgjordar; en bak bröstkorgen i tillägg till den som går runt bröstet. Detta för att säkra att den ligger still i största möjliga mån.
Det ska finnas en rem på utsidan av väskorna från den ena sidan till den andra över ryggen, för att spänna ut dom från hundens armbågar. Det får inte finnas remmar eller spännen på insidan av ryggstycket som ligger an mot hunden. De första väskorna som fanns på marknaden var avsedda att fästas på lokan från en loksele. De flesta väskor som finns i handel nu idag har en bröstrem som håller väskan på plats och ger mindre upphov till skav än vad lokan gjorde.
Anpassning av väskan
För att veta vilken storlek du ska ha på klövjeväskan (de flesta modeller finns i 3-4 storlekar) mäter du med ett måttband från armbågen över skuldran till andra armbågen. Vik sedan ut väskan och mät den på ryggsidan från den djupaste punkten längst fram ena sidan till tillsvarande på andra sidan. Väskan får inte ligga an mot frambenen till hunden, så det är viktigt att måttet på väskan inte överstiger längden från armbåge till armbåge på hunden.
En för stor väska fördelar vikten fel och är obehaglig för hunden och kan i västa fall orsaka skador.
Packa rätt!
Det är viktigt att vikten kommer långt ner och längst fram i väskan. Den får inte förekomma några vassa kanter in mot hunden. Jag brukar ställa mig med foten på en stol/sten och lägga väskan över låret när jag packar. Då känner jag att jag får jämvikt och ingen kant ligger mot insidan av väskan. För att fylla ut väskan så den håller formen och inte blir sladdrig lägger jag regnställ eller något annat mjukt överst i väskorna. Om det är svårt att få till jämvikt brukar jag justera med några småstenar när hunden har fått på sig väskan. Kom ihåg att även dessa ska lägst fram och nederst i väskan. Jag packar aldrig något uppe på väskan, även om vissa väskor har fack uppe på ryggen, hunden får sämre balans med högre tyngdpunkt och risken för skav ökar direkt.
En sak till: det du packar i väskan ska vara okrossbart och vattentät.
Väskan stöter under vandringen i stenar och träd, och när man korsar bäckar och myrområden är det oundvikligt att det blir fuktigt. Så för att undvika otrevliga överraskningar är det smart att packa i plastpåsar, gärna med en plastkasse utanpå det hela till sist.
På med väskan.
Lägg väskan över hundens skuldror bakifrån så den inte känner sig hotad av den. Spänn åt bröstremmen så väskan ligger långt fram mot nacken.
Spänn bukgjorden, är den elastisk kan du strama åt den, annars ska det finnas plats för 2-3 fingrar mellan gjorden och bröstkorgen. Finns det två gjordar ska den bakre spännas bak bröstkorgen för att hindra väskan att halka fram. Avståndet mellan främre bukgjorden och armhålan ska vara fyra fingerbreddar. Ligger den för nära kan den ge upphov till skav. Du justerar detta med att korta eller förlänga med bröstremmen. Spänn ut väskorna från hundens armbågar med remmen som går över ryggen. Kolla innan du börjar vandra att väskan inte ligger snett och att det inte är några vassa kanter in mot hunden.
Under turen
När det är dags för rast, tar du av väskan, kollar att hunden inte har fått skav på skuldror, överarmar eller manke. Är det varmt kan det bli fuktigt under väskan, något som kan ge upphov till problem, så det är viktigt att ta av den och lufta lite. Och inte rastar du själv med ryggsäcken på? Titta på tassarna efter slitage. Det kan vara bra att under den torraste tiden på sommaren att smörja tassarna morgon och kväll på längre vandringar. Några hund sockor i packningen väger inget men kan vara en bra försäkran. Sedan är det bara som vi säger i Norge: ”ut på tur och aldrig sur”
Text och illustration: Kari-Mette Sundal