Drag

 185 red2

 Inbjudan =>

 Resultat =>

 

 

 

 

Information om draghundkörning

Det finns två körstilar inom draghundkörning, pulkastil (förr kallad nordisk stil) och slädhundstil (förr kallad nome stil). Pulkastil innebär att hunden/-arna drar en pulka eller släde och föraren följer efter spannet på skidor. Föraren är kopplad till pulkan/släden via en flexibel kontaktlina. Vid körning med en hund klarar man sig oftast utan broms på pulkan/släden. Vid fler hundar bör man dock ha broms. Man bromsar ekipaget genom att med händerna trycka ner bromsen i snön. Man styr hundarna genom att ge dem kommandon. Inga former av fysiska metoder för att styra hundarna är tillåtet.

Traditionellt har man kört hundarna efter varandra, inspända mellan två skaklar. Under de senaste åren har det blivit allt vanligare att köra hundarna i tandemanspänning, dvs. de går bredvid varandra, två och två. Mellan hundarna har man ofta en fast skakel.

Beroende av anspänningsmodell kommer selarna att ha en eller två ringar där man fäster draglinan/skaklarna. Selarna var traditionellt av loktyp (samma som till hästar) och hade då alltid två fästpunkter. Idag används nästan enbart selar som är av samma typ som de som används inom slädhundkörning. Dessa selar kan vara sydda enbart för nordisk stil, eller vara kombinationsselar, där selen kan användas både för körning i pulka- och slädhundstil.

På väg norrut i Laevasvagge 2

En variant av pulkastilen är linkörning eller snörekörning som den också kallas. Här plockar man helt enkelt bort pulkan/släden och fäster kontaklinan direkt i hundens sele (nomesele). Detta är en rolig form av hundkörning både för hund/-ar och förare. En till två hundar, fler är knappast att rekommendera, då den enda broms som nu finns tillgänglig, förutom rösten, är att ploga med skidorna.

Slädhundstil innebär att hundarna dra en släde och föraren står på slädens medar. Släden har ofta två typer av bromsar. En kraftig, som man effektivt stannar spannet med, plus en variant (skotermatta) som ger en mjukare bromsning. Slädarna som används inom slädhundkörning är mer eller mindre flexibla, vilket gör att föraren kan styra dessa slädar i större eller mindre omfattning. I övrigt styrs hundarna genom att ge dem kommandon. Inga former av fysiska metoder för att styra hundarna är tillåtet.

Hundarna spänns in framför släden till en stamlina. Från stamlina går det ut en draglina och en nacklina till varje hund. Draglinan fästs i hundens sele och nacklinan i hundens halsband. Det är viktigt att den ”krok” som används i nacklinan är så konstruerad att den lätt öppnas/går sönder om det skulle bli ett kraftigt ryck i nacklinan.

De selar som används vid slädhundkörning är sydda av syntetband och de har en dragpunkt som sitter vid svansroten.

Slädhundspann 4

Under barmarkssäsongen kan man naturligtvis också köra sina hundar och försäsongsträningen sker alltid på barmark. Det man då måste ha i åtanke är temperaturen. Det finns tävlingar på barmark och där är maxtemperaturen satt till +18 grader, men för en grönlandshund krävs nog att den är ordentligt urfälld om man skall arbeta med den vid så hög temperatur. Några garder lägre är nog en mer lämplig maxgräns för vår ras.

Den solfjäderanspänning som används på Grönland används inte i Sverige beroende av att förhållandena här är så annorlunda (lössnö, träd, mm).

Vid körning på barmark används en rad olika fordon, allt beroende av hur många hundar man har och så naturligtvis den enskilde förarens tycke och smak. De vanligaste fordonen är s.k. kick bike, cykel (moutain bike med skivbromsar rek.), tre- och fyrhjuliga vagnar och ATV. Kick bike och cykel (glöm inte hjälmen!) fungerar med upp till tre hundar och vilket fordon av dessa du väljer beror på var du kommer att köra då en kick bike har betydligt lägre markfrigång än en cykel. Fler hundar är möjligt att köra med men då krävs det mycket god appell, eftersom fordon plus förare då inte väger tillräckligt för att kunna bromsa fast hundarna om så skulle behövas. Vid större spann används därför vagnar och ATV.

Körning med vagn beskuren

Oavsett körstil kan hundarna användas för turkörning och tävling/meritering. Turkörning är den ”fria” formen av draghundkörning. Den kan man ägna sig åt var helst där det finns snö, allt efter vad man har lust att göra. En vanlig fråga i detta sammanhang är hur mycket en grönlandshund kan dra och det generella svaret på den frågan är att den kan dra sin egen vikt (ca 30-40 kg) oavsett snöförhållanden. Detta är naturligtvis en sanning med modifikationer, men en bra tumregel. Hur långt kan man då köra på en dag? Ja, även här är variationen mycket stor och den är beroende av ambitionsnivå, hundens träningsbakgrund, snöförhållande mm. Ett svar, som inte är något riktigt svar, är att man kan köra allt från en kort dagstur på några kilometer, till många mil om dagen, du väljer.

För tävling och meritering finns olika regelverk. För tävling hittar du regler och uppdateringar av dessa på följande länk: http://sphk.se/dokument/regelverk/. De flesta tävlingar i Sverige körs enligt IFSS:s regelverk med vissa tillägg gjorda av SDSF (Svenska Draghundsportförbundet.  Meriteringsreglerna hittar du på följande länk:  http://sphk.se/download/sphk/regler/SPHK_meriteringsregler_2012_2016.pdf. Mer om meriteringar hittar du under ’Aktiviter/Meriteringstillfällen’ på denna hemsida.